Previous:
Emma säger hejdå till sitt rum och springer ner för trapporna. Vägen till flygplatsen känns som en evighet och det enda Emma ville var att vara framme i London. 
Hej då Sverige. Nästa gång vi ses, då är jag bara på besök, tänker hon och glyser ut genom fönstret i flygplanet. En bra början på ett nytt liv. 
___________________________________________________________________________________________________________________



Emma väcktes av en knuff på hennes arm. Hon öppnade ögonen långsamt och kollade på Agnes som kollade glatt på henne.
- Vi är framme! säger hon Emma ser hur hon lyser av lycka.
- Redan? säger Emma och kollar sig runt omkring i flygplanet. 
- Du har ju inte sovit alls länge, säger Agnes och börjar hjälpa sina föräldrar med allt handbagage.
Inte? tänkte Emma och kollade ut mot fönstret. Det regnade, som vanligt. Det hade hon hört att det gjorde ofta.
Flygplanet töms på folk och tillslut är det bara Emmas och en annan familj kvar. 
- Varför måste vi alltid vänta tills alla gått ut? säger Agnes otåligt och rufsar till sitt hår.
- Så att vi slippar stressa ut, säger Stefan och börjar gå mot utgången.
- Men det är ju så varmt här inne, säger Emma.
- Ja, det är därför vi ska rappa på nu, så så, kom nu flickor! säger Carina och följer efter Stefan.
Emma förbereder sig för Londons friska luft och direkt när hon kliver ut ur planet får hon en chock av både värme och kyla som smeker hennes kropp. Vinden drar med sig hennes hår och hon känner sig onaturligt fri. Såhär hade hon aldrig känt när hon landat och gått ur flygplanet någon annanstans. 

Familjens väskor kom rullandes på bandet tätt efter varandra och de slapp knappt vänta någonting alls. De tog första bästa taxi och åkte till sin lägenhet. Stefan hade varit där tidigare, kollat så allting såg bra ut och möblerat, så han visste precis hur lägenheten såg ut. 

Ëmma släppade sig upp för alla trappor och hon kände hur hennes ben började värka. Hur långt upp kan det vara? tänker hon och flämtar. 
- Stopp! Här är det! säger Stefan och låser upp dörren. 
Hennes uppmärksamhet fångas upp av den fina lägenheten. Det går i en ton av vitt och ljusbrunt trä. Emma tror inte sina ögon. Det här var verkligen bättre än jag hade trott, tänkte hon och klev in genom den vita dörren.
- Så, vart är mitt rum? säger Agnes flåsande med en förhoppning på att hon inte slapp dela rum med Emma den här gången.
- Jo, ungar, jag har tänkt att ni ska sova här inne, säger han och leder de in till ett stort, vitt rum.
Både Emma och Agnes ögon spärrades upp och de trodde inte sina ögon. Det var ju hur stort som helst. 
- Är du seriös? säger Emma och kollar förvånat på honom.
- Ja, mamma och jag har ett lika stort vi! 

Emma och Agnes började packa upp sina saker. Rummet var redan möblerat eftersom deras pappa varit där tidigare. Det fanns saker Emma ville ändra på, men han är ju en man.. Då kan man ju inte begära allt.

Klockan blev bort emot 16:00 innan de var klara. Emma öppnade sin laptop för att uppdatera både facebook och twitter. 
"Hej Emma! Vad är på gång?" stod det i den vita rutan. Hon himlade med ögonen åt Facebooks nya töntiga uppdatering. Hon skrev "Hej på er. Vi har landat i London och vi har packat upp alla våra saker. Saknar er redan! Ha det bra, kram" och samma sak på twitter, fast på engelska. Likes och kommentarer rullade in där det stod en massa fina saker om hur mycket de saknade henne. Emma blev glad utav det eftersom det kändes som att hon var lite populärare än vanligt.
- Ska du med ut en sväng? säger Agnes och ställer sig upp.

- Nej, inte nu, sa Emma med blicken fast besluten i datorn.
- Nej nej, då går jag väll själv då, sa Agnes och gick ut.

Agnes perspektiv
Varför ska Emma jämt vara så himla tråkig? Tänkte hon och sprang ut genom lägenhetens port. Hon visste inte alls var hon skulle. Det enda hon visste var att hon skulle utforska den folkstora staden lite. 
Hon trodde det skulle vara tråkigt att gå där själv, men då hade hon fel. Det var faktiskt rätt kul att se så mycket olika folk och slänga lite leenden då och då. Till slut kommer hon fram till en folkmassa fullt med skrikande tjejer. 
Vad händer? Tänkte hon och rynkade ögonbrynen. Hon gick lite närmre och trängde sig genom alla galna tjejer. Till slut ser hon någonting hon inte var beredd på att få se. Hon stelnade till och allting svartnade. Hennes ben vek sig och hon kände inte sig själv längre.. Vad händer? tänkte hon innan hennes huvud nuddade marken med en smäll.
___________________________________________________________________________________________________________________